Så har vi landat igen efter en underbar helg i Kloten, det var så kul att träffa alla igen, det är verkligen ett härligt gäng som samlas!!

Vi har börjat dagarna med grupplydnad under ledning av Lasse som kör hårt med oss= jätte skoj!! Jag är i stort sett jätte nöjd med lilla gumman även om vi inte alltid var överens...

Efter lydnaden har vi farit till skogs för spår & uppletande, det är helt fantastiskt, jag gick ut 3 spår i främmande skog utan att gå vilse en endaste liten gång!!!! Det kan kanske hända att jag eventuellt möjligtvis hann skrämma upp mig en liiiten aning när jag gick ut sista spåret & vägen av någon outgrundlig anledning flyttat på sig... Men det som räknas är att jag hittade ut på egen hand!!! På lördagen gick även jag & Nina ut ett varsitt förföljesespår åt våra vackra vovvar som ren motivation & vi kunde snabbt konstatera att vi hann väldigt långt innan den andra hann ikapp + att våra hundar tyckte det var lattjo lajbans!!!

Vår egen paparazzifotograf Chrigus har smugit runt & filmat & fotat lite (läs mkt) här & där så på kvällarna har vi samlats för film & fotovisning. Bilderna kan ni se här

TACK Sandra & Maggan för ett underbart läger, längtar redan till höstens repris!!

Förra helgen hade vi skyddsläger på klubben, det var Monika som ordnade det. Vi hade jätte trevligt & det var kanon väder hela helgen.

Förutom Daniel var det även Johan Pettersson som figga. Vi jobbade mest i korg men körde igång henne i ärmen först. Vi har ju inte kört sen Luda i november så det var ju ett tag sen... Betten börjar bli bättre igen så det var kul + att släppandet funkade helt ok! I korg var det mest bevakningar där vi försökte få henne att backa ut ordentligt efter stöten men även lite början till fasttagande samt transport m. överfall. Vi fick mycket tips & det kändes som att hon gick framåt under helgen, kul, kul!!

Provade även stora stegen för första gången & det var ingen skillnad mot lilla men jag måste jobba på att få henne att ta det lugnt & inte fuska på vägen ner.

Nu laddar vi om för imorgon bär det av till Kloten för nästa läger!!!

Länge sen det vart uppdaterat nu...

ÄNTLIGEN börjar det likna vår:-) Vilka underbara dagar det  varit & så fort snön försvunnit, underbart!!!

Vi har fortsatt m sökträningen, igår var det ingen konst att valla rutan, det var stor skillnad bara mot i måndags. Flora har varvat latmanna prestationer med betydligt bättre prestationer... I går kom jag ihåg att köra skallmarkeringar vid sidan om innan vi körde, vet inte om det var det som gjorde det men hon gick riktigt bra i alla fall:-) Vart dock lite närgången på Daniel när han satt på huk, får träna vidare på det vid sidan om.

Det var strålande sol när vi tränade & när jag stod som figg åt Floras bror Frank första svängen blev jag bara så lycklig när han kom flygandes. Solen sken & det sladdade in en hund på en klockren markering & hela hunden bara lös av lycka. Jag kom på mig själv med att stå & flina fånigt medan han skällde, när jag sen belönat kom han & verkligen slängde upp snörstumpen så jag skulle få tag så vi kunde fortsätta kampa:-)

Idag körde vi igenom hkl lydnaden, det kändes helt ok även om det så klart är mycket att fortsätta nöta på. Största framstegen är nog framåtsändandet & skallet men tyvärr hade inkallning m ställande blivit sämre igen. Bara att träna på...

Nu får det räcka med all snö!!! Vill ha vår NU!!!

Vi har kommit igång med lite sökträning igen, kul, kul!

Första gången var det så mycket snö att det var lätt jobbigt att valla rutan... När vi väl var klara & skulle börja köra så kom det en som skulle ta rätt på några träd som låg i rutan... Det var bara att packa ihop & åka till ett nytt ställe, där det var ännu mera snö. Hundarna försvann nästan när dom försökte ta sig fram:-)

Det var ju inte direkt snöfritt nu sist heller men ändå betydligt mindre!! Flora funkar ganska bra med tanke på att vi inte kört sök på typ hundra år! Hon hade nu sist lite väl svårt att skälla så det får bli mycket skallmarkeringar vid sidan om!! Hon är ju dessutom riktigt lat så ibland körde hon taktiken "stanna&lyssnavarfiggenär"... Som tur är fick hon ingen belöning av det utan jag kunde kalla in henne & skickade om. Då sprang hon ut finfint & slog på näsan istället & vips så hitta hon figgen:-)

Lite lydnad har det oxå blivit, där har vi ju stora parkeringen vid travet som vi kan köra på. Alltid välplogat & tillräckligt stort för framåtsändande! I fredags var Marie/Hirma med så då kunde vi kolla varandra, välbehövligt!! Jag & Flora körde igenom högre lydnaden, det mesta kändes ok, som att vi är på rätt väg, utom ink. m. stå som hon helt verkar ha glömt... Att vi en gång på en lydnadstävling fått 9 på det momentet känns VÄLDIGT overkligt. Den gången hade hon oxå glömt det momentet när vi värmde upp men på nå't  vis ramla polletten ner lagom tills vi skulle in på plan, vilket resulterade i ett 1.a pris & en 1:a plats:-) Som sagt så känns det idag helt overkligt!

VILL HA VÅR!!! 

När vi kom till Lisselhaga så var det inte en kotte där, vi hade hela ridhuset för oss själva (vilken lyx!). SÅ vad gör man när man har ett helt ridhus för sig själv??? Jo, man kör så mkt som möjligt på så kort tid som möjligt för att om möjligt förvirra hunden maximalt...

Sagt & gjort, vi började med några snabba kontaktövningar , inga problem här inte. Raskt vidare till lite bita/släppa övningar m bit kudden, både att jag la ner henne framför mig varvat med att jag gick ifrån henne & skicka (ropa...) in henne... När hon börja bita lite vääl nära mina händer (som alltid i bitkudden...) övergick vi snabbt till samma övningar i ärm... Det gick ju lysande om man frågar Flora... Hon ansåg nämligen att om hon kampa hysteriskt & drog omkring med både mig & ärm så slapp hon ju släppa... Då jag inte var av samma åsikt borra jag ner fötterna efter bästa förmåga & sa åt henne att jag faktist stod stilla. Lätt vingligt framåtlutande kom mitt ansikte liite väl nära Floras lilla nätta mun då hon i frustration släppte, hoppa upp & skällde/klippte till en mm från min näsa (som vanligt i ärm med andra ord...)därefter skuttar hon bakåt & lägger sig för bevakning...

Som avslutning på skyddet körde vi fasttagande i ärm där lilla gumman tycker att det är himlans skoj när mamma nästan ramlar då hon kommer flygande... Även om hennes bett inte är av mycket att tala om tar hon igen det i intensitet när hon går på mig, det i kombination med att jag inte alltid står så stadigt på jorden gör att vi mer än en gång varit på väg att stupa...

Vad gör man sen med en hund som är så varvad att hela huvu't snurrar? Jo, man tränar skall:-) Det gick ju lysande!!!

Snabbt över till nästa moment: inkallning med ställande. Sagt & gjort jag lämnar henne vid ena kortsidan & går å ställer mig vid den andra kortsidan, kommenderar kalla in & lilla rara gumman springer, grr, det är ngt dumt hon börjat med nu i vinter, att inte lyssna vad som sägs utan bara göra vad hon tror är rätt... Tre gånger fick jag gå tillbaka å sätta om henne:-( Hon tyckte nog att mamma behövde motionera! Sen gjorde hon en lysande ink. m. stå!!! Nu så, tänkte jag full av självförtroende, nu kan hon så nu kör vi igen... jo men tjena... Kalla in, så kom hon... kalla in-hit-hit-kalla in, näää, det låter inte lika:-( ok, vännen, fokusera, du har kunnat det här, ganska skapligt t.o.m Ja, ja, dom sista 2 gångerna  hade polletten trillat ner i alla fall.

Vi hängde inte läpp för det, raskt över på nästa moment som blev hopp. Här gick det lysande, hade annars inte blivit förvånad om hon glömt kommandot hoppa oxå... Hon gör nämligen det ibland... Då ser hon ut som hon aldrig någonsin hört det kommandot förrut... Men idag flög hon så fint, satt sig så fint & flög tillbaka, duktig strumpa!!

Sen har jag antingen glömt eller förträngt om vi körde ngt mer, jag tror inte vi gjorde det. Vi avsluta i alla fall med att kasta lite boll:-)

Sen tyckte jag att det fick räcka så då begav vi oss hemåt:-)

Jaha, så har det gått en tid igen... Vi har, kors i taket, fortsatt med lydnadsträningen. Både i Lisselhaga & ute, på egen hand & ett par gånger med Laila/Tilda.

Som vanligt är det finslipning på en del moment som hon redan kan & framförallt nötning av de moment som inte är riktigt befäst än...

Krypet funkar nu riktigt bra:-) Sist i ridhuset började vi med svängarna som kommer i elit. Första gången var det som hon aldrig gjort annat, kan möjligtvis berott på att hon hade fullt fokus på Tilda som låg åt det håll vi svängde;-) Det var kul att se spåren i ridhuset där såg man verkligen hur hon kröp!! Även om svängarna efter den där första gången inte var alls lika bra... Sen brann det i skallen på henne så vi fick ta en liten paus innan vi fortsatte.

Ute är det framförallt framåtsändandet vi nött, blä va jag avskyr det momentet:-(

Idag avslutade vi träningen med lite bollkast i djupsnön...

var är bollen...?

ha, där var den!!

Här har hon glömt att det är bollen hon letar efter, den ligger i nedre högra hörnet, jag fick till sist pulsa ut å hämta den. Inte konstigt att spår & upplet ibland skiter sig totalt ANVÄND NÄSAN!!!

MIN BOLL!!

Från igår när vi var ute på vår 2timmars prommis i strålande solsken!

Nu ska vi åka till Lisselhaga & träna lite!

Så har vi varit i Lisselhaga & tränat lydnad igen. Det gick väl helt ok, inte super men inte heller direkt dåligt.

Det jag är mest stolt över är att hon lät bli att springa & tukta 2 andra hundar som fick hälsa på varandra... Det är inte mkt som får min lilla vovve att reagera men ngt som kan göra henne helt rabiat är när hon ser andra hundar som får hälsa/leka utan att hon får vara med & styra upp...

Första gången jag märkte det var när Hirma & Hella var drygt ett år, tror jag. Om dom fick hälsa minns jag inte eller om dom bara stod å gruffa mot varandra?? Flora satt i bakluckan på mitshin & jag satt på kanten, helt plötsligt skäller hon till & är på väg att flyga över kanten på sidan mot H & H, jag fick tag på henne när hon var halvvägs ute.

En annan gång var efter en lydnadstävling, jag hade hämtat henne inför fotograferingen (vi hade vunnit) när hon ser två främmande hundar hälsa... Då fick hon verkligen ett rabiat anfall:-( Jag kunde ju inte gärna lägga omkull henne där inför alla så det kändes mest som att jag sa snällalillagummansådärfårduintegörafy (jag sa ju naturligtvis åt henne mer än så men det kändes så himla mesigt).

Iallafall, ikväll stod jag & Susanne & pratade i ridhuset. Flora var en bit ifrån mig när det var två andra hundar där som fick hälsa. Jag var imponerande snabb att säga åt henne när hon var på väg att starta upp & sa sen åt henne att komma till mig. Tänkte att det var bäst att ta det säkra före det osäkra & ha henne nära... Hon satt tyst brevid mig även om hon var på helspänn, en klar förbättring!!

När vi kom hem tog vi en snabb rastrunda & när vi nästan var hemma skuttade hon ut på åkern för att sätta sig å bajja. Då hörde jag hur det kom en skoter/cross/4-hjuling men jag hoppades att F skulle hinna sätta sig innan den kom. Men med allt hennes snurrande hann hon så klart inte utan blev helt fokuserad på crossen när den dök upp med en på släp:-( Dom var snälla & stanna å stängde av crossen (helt onödigt men snällt av dom). Såg att Flora var på väg att fundera på om hon skulle "kolla läget", det är nämligen en annan sak som kan få henne att reagera, men av såna här saker blir hon glad & uppspelt... Ropade in henne för säkerhets skull och när dom passera fråga en av dom om hon blev rädd, jag svara så klart nej men lät bli att tala om vad hon kunde göra... Hon springer nämligen fram å tar tag å ruskar om rejält i det dom åker på, har försökt haft henne med i pulkabacken men det är kört:-( Hon blir så jävla glad & hysterisk! Jag var inte helt säker på om den stackars killen på släp hade uppskattat om hon kom i 290 knyck & tog tag i det han åkte på. Jag kanske skulle gjort som vissa små hundsägare å ropat: "det gör inget, hon är snäll..."

Sen hade hon så klart glömt att hon var bajjnödig så jag fick ju säga åt henne ett antal gånger:-( Inte förren crossen försvunnit kom hon på vad det var hon höll på med...

Hon är söt mammas vackra flicka:-)

Hade skrivit ett långt inlägg som försvann när jag klickade på spara:-(

Snabb resumé: Var å träna i Lisselhaga i söndags, det gick bra! Körde igenom hkl lydnaden utom framåtsändandet.