Jaha, så har det gått en tid igen... Vi har, kors i taket, fortsatt med lydnadsträningen. Både i Lisselhaga & ute, på egen hand & ett par gånger med Laila/Tilda.

Som vanligt är det finslipning på en del moment som hon redan kan & framförallt nötning av de moment som inte är riktigt befäst än...

Krypet funkar nu riktigt bra:-) Sist i ridhuset började vi med svängarna som kommer i elit. Första gången var det som hon aldrig gjort annat, kan möjligtvis berott på att hon hade fullt fokus på Tilda som låg åt det håll vi svängde;-) Det var kul att se spåren i ridhuset där såg man verkligen hur hon kröp!! Även om svängarna efter den där första gången inte var alls lika bra... Sen brann det i skallen på henne så vi fick ta en liten paus innan vi fortsatte.

Ute är det framförallt framåtsändandet vi nött, blä va jag avskyr det momentet:-(

Idag avslutade vi träningen med lite bollkast i djupsnön...

var är bollen...?

ha, där var den!!

Här har hon glömt att det är bollen hon letar efter, den ligger i nedre högra hörnet, jag fick till sist pulsa ut å hämta den. Inte konstigt att spår & upplet ibland skiter sig totalt ANVÄND NÄSAN!!!

MIN BOLL!!

Från igår när vi var ute på vår 2timmars prommis i strålande solsken!

Nu ska vi åka till Lisselhaga & träna lite!

Så har vi varit i Lisselhaga & tränat lydnad igen. Det gick väl helt ok, inte super men inte heller direkt dåligt.

Det jag är mest stolt över är att hon lät bli att springa & tukta 2 andra hundar som fick hälsa på varandra... Det är inte mkt som får min lilla vovve att reagera men ngt som kan göra henne helt rabiat är när hon ser andra hundar som får hälsa/leka utan att hon får vara med & styra upp...

Första gången jag märkte det var när Hirma & Hella var drygt ett år, tror jag. Om dom fick hälsa minns jag inte eller om dom bara stod å gruffa mot varandra?? Flora satt i bakluckan på mitshin & jag satt på kanten, helt plötsligt skäller hon till & är på väg att flyga över kanten på sidan mot H & H, jag fick tag på henne när hon var halvvägs ute.

En annan gång var efter en lydnadstävling, jag hade hämtat henne inför fotograferingen (vi hade vunnit) när hon ser två främmande hundar hälsa... Då fick hon verkligen ett rabiat anfall:-( Jag kunde ju inte gärna lägga omkull henne där inför alla så det kändes mest som att jag sa snällalillagummansådärfårduintegörafy (jag sa ju naturligtvis åt henne mer än så men det kändes så himla mesigt).

Iallafall, ikväll stod jag & Susanne & pratade i ridhuset. Flora var en bit ifrån mig när det var två andra hundar där som fick hälsa. Jag var imponerande snabb att säga åt henne när hon var på väg att starta upp & sa sen åt henne att komma till mig. Tänkte att det var bäst att ta det säkra före det osäkra & ha henne nära... Hon satt tyst brevid mig även om hon var på helspänn, en klar förbättring!!

När vi kom hem tog vi en snabb rastrunda & när vi nästan var hemma skuttade hon ut på åkern för att sätta sig å bajja. Då hörde jag hur det kom en skoter/cross/4-hjuling men jag hoppades att F skulle hinna sätta sig innan den kom. Men med allt hennes snurrande hann hon så klart inte utan blev helt fokuserad på crossen när den dök upp med en på släp:-( Dom var snälla & stanna å stängde av crossen (helt onödigt men snällt av dom). Såg att Flora var på väg att fundera på om hon skulle "kolla läget", det är nämligen en annan sak som kan få henne att reagera, men av såna här saker blir hon glad & uppspelt... Ropade in henne för säkerhets skull och när dom passera fråga en av dom om hon blev rädd, jag svara så klart nej men lät bli att tala om vad hon kunde göra... Hon springer nämligen fram å tar tag å ruskar om rejält i det dom åker på, har försökt haft henne med i pulkabacken men det är kört:-( Hon blir så jävla glad & hysterisk! Jag var inte helt säker på om den stackars killen på släp hade uppskattat om hon kom i 290 knyck & tog tag i det han åkte på. Jag kanske skulle gjort som vissa små hundsägare å ropat: "det gör inget, hon är snäll..."

Sen hade hon så klart glömt att hon var bajjnödig så jag fick ju säga åt henne ett antal gånger:-( Inte förren crossen försvunnit kom hon på vad det var hon höll på med...

Hon är söt mammas vackra flicka:-)

Hade skrivit ett långt inlägg som försvann när jag klickade på spara:-(

Snabb resumé: Var å träna i Lisselhaga i söndags, det gick bra! Körde igenom hkl lydnaden utom framåtsändandet.

Så värst mycket har vi väl inte gjort sen sist men några spår & lite lydnad har det ändå blivit:-)

Ett par gånger har vi varit ner till Västerås & spårat med Johan/Java/Tiger & nu sist även med Kjell/Hasta. Spåren har gått bra men jag hade helst haft lite mer drag i henne så jag inte behöver bekymra mig för att hon ska hitta på en massa annat under vägen (som att äta harskit...grr!!). Jag tror att hon med flit testar mitt tålamod men jag har faktist lyckats hålla mig ganska lugn (även om jag kanske ev. lät ngt upprörd när hon tänkte ta en fika paus vid harskiten...). Hon har skärpt till sig lite vad gäller markering av pinnarna även om hon lämnade nån åt mig, snäll som hon är så ledde hon mig rakt över i alla fall...

Lite lydnad på hemmaplan har det blivit (med betoning på lite) men i söndags åkte vi till Lisselhaga ridhus som klubben bokat och körde lite mer. Det var riktigt skoj även om vi fick börja med att ha en liten diskussion om vem av alla där man skulle ha kontakt med... När vi var överens (läs när jag fått som jag ville) kändes det riktigt bra, hon var fint med på noterna även om det är svårt att se detaljer själv. Skallet var som vanligt klent men på slutet när vi inte var så många kvar fick hon bita/släppa kampdutten för att få igång skallet, sen var det nemas problemas att skälla vid sidan:-)

Lite kul var det att när hon hade fått kampdutten som belöning efter ett moment sprang hon fram till tungapporten (som hon avskyr även om det hade gått bra när vi körde den tidigare) å tog den istället!!!!

Vi avslutade med att Susanne kollade krypet och sa att det såg bra ut:-)

Med andra ord, inte så mycket träning men den som blivit av är vi ganska nöjda med!!

Så var julen julen över men vilken underbar vit jul vi fick:-) Lite väl kallt tycker jag att det har varit men man får väl ändå vara glad över att vi fick en vit jul!

Några dagar före jul kom Udda & hälsade på, Flora fick vara hos mamma & pappa (tack för det!!). Jag kan lugnt konstatera att Udda passar bättre  som stallhund än Flora, när jag sa åt henne att hästarna var nej så var dom det... När jag säger åt Flora att dom är nej så hoppar hon upp & försöker bita dom i näsan bakom ryggen på mig... Det blev ingen träning när hon var här men väl en massa mysiga långpromenader.

Hundarna har skött sig utmärkt under julen när dom fick vara med båda två, juldagen tillbringade vi i vårt lilla hus och det var inte heller några problem, duktiga vovvar!! Vi tog en promenad runt nedre Tosarby (runt älven som jag brukar säga även om det absolut inte är RUNT den...) allihopa och bortsett att Flora fick ngt knäppryck och drog omkull mig så skötte sig vovvarna bra även då så länge dom gick brevid varandra. Så fort en av dem kom efter den andra så blev det ett helt annat drag i kopplet...

Jag hade lagt varsitt spår åt dom som vi åkte å tog efter prommisen. Båda skötte sig bra men var lite väl heta, Flora sprang bara över flertalet pinnar utan att markera för femöre, grr. Hade gjort ett serpentinspår åt henne och själva spåret skötte hon galant men hon har blivit väl slarvig med pinnarna tycker jag:-(

Helt plötsligt blev det vinter & vilken vinter. Igår var det klarblå himmel & strålande sol, hur vackert som helst med all snö, men lite väl kallt var det allt.

Jag & Flora tog oss en sparktur i det fina vädret & när vi närmade oss hem igen så började dimman dra in över åkrarna, kunde inte låta bli att ta fram kameran!

Man kan skymta vårt hus i bakgrunden

Vårt hus & Titti skymtar fram

Flora myser i snön

Flora hjälper till att ta in hösäcken

ska bara döda den först

den försöker smita

snart så...

...läget under kontroll!

Flora har grävt fram en mindre fräsch isklump...

vill ha!!!

Förra helgen var jag/Flora & Tina/Jussi på en 1h30min lång skogsprommis i djupsnön!! Kameran var så klart med!!

tjohej va kul med snön...

stor & liten

Quincygårdens Flora & Intagans Carbonado

på slutet av promenaden

vackra vovvar ligger fint medan mattarna fikar!!

Igår kväll skulle jag & x (hon vill vara anonym men det kan hända att hon bor någonstans i närheten med man & barn, ev har dom en hund oxå...) ut & gå. Vi tog Flora med oss (som tur var...) och begav oss bort mot en av våra vanliga turer. Den gick ut på att gå upp i skogen en bit för att sen komma ut på en väg som ledde till en by lite bortanför vår...

Upp i skogen kom vi och vi gick å gick å gick. Efter ett tag började vi fundera på om vi verkligen var rätt men vi tyckte inte att vi hade haft någon väg att välja på heller så vi fortsatte en bit till, å sen en bit till å sen bara lite längre...

Vi såg lixom inget ljus alls, ingen väg, inga hus, ingenting, bara skog, skog, skog. Vi började prata om att vända men jag tyckte att vi kunde väl bara gå upp för den sista lilla backen å se hur det såg ut där bakom kurvan... Väl där tyckte vi att det plana ut så vi tänkte att vi snart borde komma fram någonstans å fortsatte gå...

Någonstans på vägen tyckte vi att vi såg ett ljus glimma till å då tänkte vi såklart att det var lugnt. Vi kom till sist ut på en större väg, YES, tänkte vi nu är vi rätt. Vi var rörande överens om vilket håll vi ville gå så vi traskade på. Flora gick mest med näsan i backen å vingla fram över vägen för att göra sitt bästa till att sätta krokben för oss.

Det var inte riktigt rätt väg vi hamna på för den gick efter ett tag ut på en ny väg, återigen var vi överens vart vi skulle gå så det var bara att fortsätta... Någonstans efter vägen så var det som att gå rätt in i mörkret, den redan mörka skogen blev becksvart å min gamla mörkerrädsla gjorde sig påmind igen... Som tur var så var inte x mörkrädd så med henne & Flora med så försvann den lika snabbt som den dök upp!!

Nästa gång vägen kom ut på en annan väg var vi inte helt eniga om vilken väg vi skulle välja, även om x påstod sig lita på mig, suck, i en skog, jag säger då det... Nä, nu var det dags att fråga Flora! Jag ställde mig mitt i vägen utan att rikta henne åt något håll, koppla loss å sa åt henne att gå hem. Utan att tveka valde hon mitt håll (jag fattar ingenting, jag hade RÄTT!!!) & strax efter kom vi ut på en asfaltsväg, ÄNTLIGEN.

Ok, vilket håll här då?? Nu var vi överens igen å gick åt det håll vi såg ett lyse. Medan vi gick där kom jag på vart jag trodde att vi var... å jag hade rätt igen!!! Vi hade på nå't konstigt vis som jag inte för mitt liv kan begripa hamnat i Milsbo. Då visste vi iallafall hur vi skulle ta oss hem, puh!

Återigen fick jag bevisat att jag ska lita på min hund, men varför frågade vi inte henne tidigare??? Nåja, 2 timmar senare så var vi hemma igen!